året som gick

Har roat mig med att kolla på foton från fjolåret.Välkomna att ta del av mitt år 2011!

I februari tog jag tjänstledigt en vecka och åkte till Alperna med en go´vän. Veckan var underbar- trots att snöläget inte var det bästa.

Det här stället blev bekant eftersom de hade byns nästan enda after ski. Dessutom på 100 meters avstånd från var vi bodde och så långt tyckte vi alltid att vi orkade gå.

Efter en vecka med sol & snö var jag rosig om kinderna och  redo att återvända till vardagen.

Vi skidade och njöt av den snörika vintern. Här hemma blev det bara flataskidning- mest i Svedängen där spåren ju alltid är i huippuskick. Fotot  är från "Seljesspåret"  som  vi nötte under sportlovet i Österbotten. Mycket snö men just inga backar.

  Vi skidade, skidade och skidade.

Ibland tog man en paus för att grilla korv.

Har haft som tradition ( sedan jag flyttade till Helsingfors) att gå och kolla världscupstävlingarna i Lahtis. På eller bredvid spåret- där trivs jag allra bäst. I Lahtis såg jag annars Mika Myllylä- kan int fatta att han ett halvt år senare var död. I skogen bakom hoppbacken  i Lahtis var han såsom jag kommer minnas honom: hurtig, glad, positiv och vänlig mot alla.

På påsken var vi i en stuga i Hartola. Vi grillade, badade bastu och gick på vandringar i häftig terräng. Solen sken- och jag hade just fått veta att jag var gravid.

Hunden älskade semestern vid stugan. Den fick springa fritt i skogarna- och den sprang. Efter fem dagars spring sov den fem dar nästan  i sträck då vi kommit tillbaka till stan.

Vi tillbringade långa veckoslut också vid  några andra stugor. Vid en stuga vid  Lojosjön var vi för att fira min brors födelsedag.

Vi tävlade i 10-kamp. Mölkky och minigolf hörde till grenarna.

Den första juni var vi på vårt första ultra. Det var magiskt att se att babyn/ fostret sprattla på. Känns konstigt att den lilla söta ungen som ligger i min famn varit så lik en utomjording  på bild för bara ett halvt år sen.

I juni  flög vi till Sicilien för två veckor. 

 Jag åt och åt och åt. Jag var hela tiden hungrig.Vi var lite besvikna på den mat vi serverades. Kanske vi bara inte hittade de rätta restaurangerna - eller så var förväntningarna för höga.

Min bula syntes redan rätt så bra. På hösten då jag  återvände till jobbet började alla trevliga kommentarer hagla över mig " Men e du heeeeelt säker att du int väntar tvillingar" , " Men herregud så stor du e"...jaa-jaa, ni vet! Kommentarer som int just då kanske känns så sporrande - men nu skrattar jag bara åt allt!

Det var härligt att komma tillbaka hem. Jag njöt av livet som semesterfirare i Helsingfors.

 Picknickade på diverse holmar och stränder. Det som jag kommer sakna mest med Helsingfors då jag flyttar bort är nog det att man kan göra vad som helst när som helst. De små båtbussarna kör sina rutter och det är lätt att hoppa på en och tillbringa en dag ute på en holme- fastän man inte skulle ha en egen båt.

Träffade min good old friend, fina C,  och fick umgås med henne och hennes tjusiga dotter.

På kvällen var vi på seglats med hennes bror & co.

 Sedan styrde vi kosan mot Österbotten. Hamnade i en häftig åskstorm på vägen upp.

Ett av mina favoritställen på denna jord. Mammas och pappas sommarstuga på en holme nånstas i paradiset.

Pappas rökta fisk hör givetvis till sommarens favoritögonblick.

Jag såg den första riktiga bobollsmatchen i mitt liv. En superpesismatch som jag tyckte var lite seg. Men som det syns i föregående mening har jag int riktigt expertkommentatorstatus än.

I augusti åkte vi upp till Lappland för att njuta av en den somriga och sköna Äkäslompolo. Det var första gången jag varit i Lappland sommartid. Ett avkopplande lugn mötte oss...

...men bäst med resan var nog att få vandra och umgås med världens bästa familj.

 I augusti då vardagen var tillbaka försökte vi ännu ta ut allt av sommarn under veckosluten. Cyklade runt och njöt av de sista varma solstrålarna.

Hittade ett café som många andra inte hittat till.

Vi stortrivdes på Stadion under hösten. Såg  friidrottslandskampen FIN-SWE och alla fotbollslandslagsmatcher. Där ljög jag nog lite- vi gick hem i pausen då Finland spelade mot Sverige. Då var vi dyblöta och kalla och det var oktober och jag var gravid och ville inte bli sjuk. Orka med nån förkylning som man dragit på sig bara för att se Sverige vinna, hihiii. Men tur att vi bor nära Olympiastadion; den andra halvleken såg vi hemma på tv med en take away-pizza i handen.

Till höstens godbitar hör promenader i skogen.

 Vi sökte ( och hittade) tranbär på mossarna  i Borgå.

Den här trattisbilden är fejkad- jag var nog med i skogen men  orkade plocka typ fyra själv. De andra ( och hundra liter till) har min pappa plockat. Och nu orkar jag inte mer med dessa bilder- den här bildkavalkaden blev så mycket mer omfattande än jag tänkt mig. Slutet av året blev ändå nåt som jag aldrig kommer att glömma.Idag är vår dotter två veckor gammal och dessa två veckor har förmodligen varit nåt av de mest känslofyllda i mitt liv.